Våren.... eller sommaren är nästan här
Japp, gått till skolan på morgnarna i shorts! De ni! Hur härligt som helst! Efter en kall, blåsig och regnig vecka så slog det om i helgen och blev riktigt fint påskväder.
Imorrn väntas det bli upp mot 30grader varmt. Så det blir en ledig dag med Picknick i Central Park imorgon är det tänkt.
Måste berätta om helgen. Trodde inte att det skulle bli något påskfirande för Miss Liss i New York. Men jag blev faktiskt inbjuden på en påsklunch, ja hos en svensk designer, Agneta Eckemyr, om jag inte minns fel, gammal skådis också tydligen, hon ska ha varit med i någon gammal bondrulle för många herrans år sedan också, innan min tid helt enkelt.
I alla fall så frågade Lena, en tjej som också dansar, om jag inte kunde följa henne på påsklunchen som hon blivit bjuden på. Hon hade ingen att gå med och ville gärna ha sällskap. Hennes hyresvärldar hade bjudit med henne, men hon ville inte gå själv. Ja jag hade dansat klart för veckan och bestämde att jag kunde inte förlora så mycket på att hänga med.
Så jag fick adressen, vi bestämde att vi skulle mötas vid tunnelbanan för att köpa med lite vin.
Efter det letade vi oss fram till rätt adress, som för övrigt låg i en enorm byggnad precis mot Central Park.
Vi Gick in i huset till stora Lobbyn, i marmor, för att "anmäla oss". Så vi berättade för portvakten eller vad man ska kalla honom att vi skulle till Agneta...
"Take to the right and you see the elevator, go up to the penthouse" säger han. Något skrattretande känner jag, men kära nån så spännande det blev. Problemet var bara nu att vi hade aldrig träffat värdinnan själv, så vi visste inte riktigt vem vi skulle leta upp när vi kom in, men vi hoppades att Lenas hyresvärdar som var bekanta med Agneta, skulle var på plats redan. Det var dem såklart inte!
Så vi stövlade in i New Yorks hittills häftigaste lägenhet (enligt mig) på högsta våningen i huset och försökte inte alls verka obekväma med det. Det gick i alla fall galant. Vi hälsade på en massa spännande människor för att till slut förstå vem Agneta själv var. Det blev påskbuffé med allt ifrån köttbullar, prinskorv och jansson till påskgodis, jordgubbar och vin ute på terassen utanför lägenheten. Precis som en påskafton i New York ska vara !? Oförskämt härligt.
Där blev vi kvar nästan hela eftermiddagen tills vi drog vidare mot skolan för att se på kvällens dansshow (Performance project) som elever från skolan satt ihop. Kul att se lite dans och inte själv stå där och studsa.
Söndagen började jag med en joggingtur i Central Park, jätte soligt och varmt redan hav 10 på morgonen, så det var full fart i parken. Allt ifrån folk på cyklar, inlines åkandes, joggandes, och andra var ute med hunden/arna, eller kutade med barnvagn medan andra bara strosade runt där i solen. Superhärligt.
Det blev en ganska lugn söndag, fram till att vi kom på att vi skulle gå ut på kvällen. Jag dansade ett pass och åkte hem och åt middag, sedan svirade vi brudar om för att gå ut på Westside, något modeparty som vi blev inbjudna till, ja så det var väl bara onödigt att sitta hemma. Att gå klädd i klänning, barbent utan att frysa gjorde ju kvällen ännu bättre. För att sedan avsluta med att åka Limo hem, fråga mig inte varför. Någon fick ett infall att åka Limo ist för taxi. Vilket gjorde en söndagskväll komplett måste jag säga. Mer sådant tycket jag!
Jag som inte trodde på något påskfirande här i stan, det blev påskfirande som heter duga tycker jag!
De är knappt några helgdagar här vid påsk måste jag säga. Bara vi i Sverige som ska vara lediga stup i kvarten tydligen. Nä här kör vi på som vanligt. Den enda skillnaden här var nog att det är oootroligt mycket turister överallt, ja eller mer än vanligt, för den här stan består väl mest av turister känns det som ibland, men nu är det extremt. Man hör dessutom svenska lite varstans. Gissa om man blir extra stolt när man får förklara vägen för någon stackars virrig människa.
Jag blev faktiskt super stolt över mig själv när jag redan första veckan fick en fråga om åt vilket håll Park Avenue låg, och jag kunde förklara det, nästan utan problem. När jag sedan samma vecka fick förklara för en amerikan på tunnelbanan vilket stopp som som var det sista och hur många stopp det var dit så kände jag mig världsvan som bara den. haha! Lilla jag, stenkoll, ja ibland iaf.
Nä nu är det sovdax för länge sen.
Ha de gött!
Hörs Hej!
Kommentarer
Trackback
